trettinånting - allmant

ibland tar irl över....

noreply@blogspirit.com (Malin) — Wed, 17 May 2006 10:55:31 +0200

Inget bloggat på en vecka.

Livet utanför bloggen har tagit över totalt under en period.... Det har hänt så mycket (positivt) i livet att jag fått skrivkramp. Nu är jag påväg tillbaka till mitt normala bloggarjag igen. Nytt material kommer ikväll eller i morgon...

Lite kul, faktiskt

noreply@blogspirit.com (Malin) — Tue, 09 May 2006 21:07:12 +0200

om jag får säga det själv...

Hamnade i SR Ekots bloggkrönika (igen!) om "bloggmobbingen" tillsammans med bland andra Hedgehog in a storm (äldre postning) och Älskade Beijing.

Tyvärr hade Ekot missat permalänken till min postning om Kvinnor med åsikter. Man behöver läsa hela postningen för att förstå vad jag menar egentligen.

Bloggplock

noreply@blogspirit.com (Malin) — Wed, 12 Apr 2006 14:55:00 +0200

Fick via ett mail veta att någon nominerat ett par av mina blogginlägg till bloggplock.se (som jag inte kände till) och att de hamnat under temat "yttrandefrihet och respekt". Kul, även om jag blev lite förvånad. Det var länge sedan jag skrev dessa poster och mitt snabbskrivande ledde till att jag fick förtydliga mig både en och två gånger för att inte ge en felaktig bild av vad jag egentligen tycker.... Men man lär sig!

Uppdatering: tydligen fanns jag med även här med ett något mer välformulerat inlägg.

När vi ändå är inne på vidoklipp...

noreply@blogspirit.com (Malin) — Sat, 08 Apr 2006 16:02:36 +0200

Korean madness.

Kommentarer överflödiga. Scary koreafilmer har tagit sig till nästa level...

Och dessa tjejer blev min postning #200

bloggkartan

noreply@blogspirit.com (Malin) — Tue, 04 Apr 2006 15:05:09 +0200

Min blogg är placerad i Uppsala på bloggkartan.se.

(Fånig postning, va? Men det är via en sån här postning man registrerar sin blogg på bloggkartan.)

Viva Italia!

noreply@blogspirit.com (Malin) — Tue, 04 Apr 2006 13:50:00 +0200

Från kollegan Lule-stintan kom denna lilla film om vad som skiljer italienarna från resten av Europa.
Vad vore livet och humorn utan ett visst mått av fördomar och generaliseringar (så länge det är med värme, kärlek och glimten i ögat)? Det roliga är att jag som pluggade ett tag vid universitetet i Pisa (Dipartimento di Storia Moderna e Contemporanea) känner igen vissa företeelser (och då var det ändå norditalien).

Jäpp! Filmen är gjord av en italienare!

Radhusfeeling, typ

noreply@blogspirit.com (Malin) — Mon, 03 Apr 2006 08:42:03 +0200

Om jag någonsin får för mig något annat och meddelar detta bloggledes: aaaaaldrig mer skall jag flytta för enbart egen maskin. Man kan hyra in flyttgubbar som bär och en städfirma som flyttstädar. Men inte om man är dumsnål, tydligen. Fem dagar har det tagit att tömma en våning med tillhörande jätteförråd (fullproppat med gammalt skit som måste rensas) samt garage med förvaringsmöjligheter och att sedan baxa över detta till den nya bostaden samt flyttstäda den gamla trerummaren. Därför har det inte blivit något bloggat.

Men nu bor jag i radhusområdet bland andra trettinåntings med knoddar, hundar och SUV:ar. Antar att jag är nöjd nu....

I afton kommer bloggen igång igen.

Bild från byggbolaget

Dagens ego-grej

noreply@blogspirit.com (Malin) — Mon, 27 Mar 2006 18:25:32 +0200

Gjorde Personal-DNA-testet som Erik Laakso puffade för. Jag var skeptisk, men resultatet kändes ganska rättvisande (förutom det där med ordning och reda - i huvudet möjligtvis, men mitt skrivbord, mitt kontor och mina garderober har alltid sett ut som en kaotisk soptipp). Men det är klart - egot tror ju gärna på ett positivt resultat som det smickrande i att sägas vara "en ledare", eller hur? Samvetsfrågan är: hade jag skrivit om detta om resultatet blivit att jag är en "genuine loser" eller liknande? Hade jag klarat mig ur det med någon cynisk kommentar om tester?

Varför kan man inte låta bli att göra dessa jämrans tester?

Puuuuh

noreply@blogspirit.com (Malin) — Sat, 25 Mar 2006 17:20:00 +0100

Nu har jag skjutit upp det oundvikliga länge nog. Nu har jag börjat fixa i ordning inför flytten nästa vecka på allvar.

Detta är lika jobbigt varje gång (senast var 2001). Varför samlar man på sig alla dessa onödiga "bra att ha" grejer?

Just nu har jag en våg av slängmani. Hoppas jag inte ångrar mig i morgon...

Nostalgisk foto-tripp

noreply@blogspirit.com (Malin) — Mon, 20 Mar 2006 18:22:43 +0100

Om drygt en vecka är det dags att flytta. Radhuskänsla, golvvärme, tvättpelare, diskmaskin… Jag kommer att sakna den vidunderliga utsikten här. Från köksfönstret har man utsikt över Domkyrkan, Uppsala slott, Carolina och Sten Sture-monumentet – vid klart väder ser man ända bort till Nyby Centrum. Varje nyårsfest har hållits här sedan 2001 eftersom man ser fyrverkerierna över hela stan.

Å andra sidan kommer jag inte att sakna tvättstugan som det är hopplöst att få tid i, femtiotalshusets tunna väggar som omöjliggör privatliv och som ger mer inblick i grannarnas dito än man önskar (vilket är värst att stå ut med som granne – högljutt, exhibitionistiskt screamer-sex eller äktamakargurgel?) och den sunkiga hissen.

Nu ägnar jag kvällarna åt att sortera grejer och papper och kasta allt jag inte behöver ha med mig till nästa bostad. Det är bra att flytta vart femte år – man gör sig av med en hel del skit.

När jag går igenom gamla papper och foton går jag igenom mitt liv. Det är en konstig känsla. Hittar massor av foton från ett helt annat liv – livet i X-by där jag och brorsan växte upp. Fester på fäbodvallar, passagerarrekord i en Opel Manta med rosa tärningar i backspegeln (vi var tolv i bilskrället), innebandyturneringarna, gamla kompisar jag tappat kontakten med för länge sedan, min första riktigt stora kärlek och tonårsförhållande (jo, jag förstår fortfarande precis vad jag såg hos den människan) och allt det där. Det känns så himla avlägset från det liv jag har nu. Idag skulle jag nog inte passa in där som jag gjorde då. Idag slås inga pasagerarrekord i Opel Mantor. Idag har jag blivit lätt medelålders medelklass (men det kanske var just det jag strävade efter?) Undrar om man skulle ta och sammanföra de där världarna när man fyller fyrtio eller nåt? Katastrof eller succé? Det är nog bäst att låta det stanna på ett teoriplan…

Det andra som slår mig när jag tittar på alla gamla foton är följande: mellan 16 – 25 hade jag som mest komplex för min kropp och mitt utseende och hur kläderna satt och hur håret var fixat. Jag tyckte att jag var fullständigt hopplös. Idag när jag tittar på de fotona ser jag att jag var som allra snyggast under denna period – vältränad, välmejkad och såg frisk och sund ut. Skit också. Det är väl typiskt att jag inte fattade det då?!