« ibland tar irl över.... | Hemsida | Krigarens själ och hjärta »
2006-05-18
Starkt om finska krigsbarn
När jag växte upp pratade mina släktingar då och då om en man som funnits i deras närmiljö och som flera av dem hade en relation till. Mannen hade kommit som krigsbarn från Finland under andra världskriget och upprätthöll fortfarande band till den familj han decennier tidigare hade kommit till. Han var dock en människa som, enligt vad man sade, aldrig riktigt hittade sin plats i tillvaron.
När jag läste historia i Uppsala många år senare opponerade jag på en uppsats som handlade om finska krigsbarn. Många av dem levde harmoniska liv efter kriget, men uppsatsen visade även att några av dessa barn mötte stora svårigheter i livet och att upplevelserna präglade dem även som vuxna. De hade upplevt två uppbrott: först ett från Finland och sedan ytterligare ett från Sverige. Alla hade inte heller känt sig önskade i den svenska familjen och för några hade inte heller hemkomsten varit oproblematisk. Denna uppsats grep mig djupt och jag kom att tänka på den och på mannen som det berättades om i min barndom när jag såg filmen Den bästa av mödrar ( Äideistä parhain ).
Filmen tar sin utgångspunkt hos en man i övre medelåldern och hans kontaktsvårigheter gentemot modern. Vi möter dem i nutid i en våning i Helsingfors. Mannen är filmens huvudperson, Eero. Det som sedan berättas är Eeros uppväxthistoria.
Han bor med sin mor och far någonstans i fyrtiotalets Finland. Livet är ganska harmoniskt trots kriget. När Eeros pappa dör i strid mot ryssarna blir modern deprimerad och det bestäms att det bästa är att lille Eero skickas som krigsbarn till Sverige. Här hamnar han hos ett par på en bondgård i Skåne. Mannen i familjen tar direkt till sig Eero men kvinnan (Signe) klarar inte av det utan håller pojken, milt uttryckt, på armlängds avstånd. Eero känner sig inte välkomnad av kvinnan och får det jobbigt.
Längre fram får vi en förklaring till Signes känslomässiga mur gentemot pojken och deras relation förändras och fördjupas. De blir fästa vid varandra. När kriget tar slut i Finland blir det dock, efter diverse turer, dags för uppbrott igen för lille Eero som nu känner sig mest hemma och önskad i Skåne. Som vuxen får Eero till slut pusselbitarna att falla på plats när det gäller både Signe och hans biologiska mor.
Signe spelas av Maria Lundqvist och det är hon, tillsammans med Topi Majaniemis porträtt av lille Eero, som gör mycket av filmen. Dynamiken mellan dem och den svåra situation de båda befinner sig i förmedlas starkt och trovärdigt. Det sydsvenska landskapet, som för tankarna till Irland, blir en vacker inramning till en vemodig film. Vad händer när vi upplever oss så svikna eller sorgsna att vi har svårt att ta till oss andra människor? Är det biologiska föräldraskapet det viktigaste? Detta är allmänmänskliga frågor som är intressanta och de har ställts även i andra filmer. Den bästa av mödrar skildrar utsatta barn och dessa frågor utifrån en mycket specifik historisk kontext och det gör den unik. Att regissören till detta täta och genomtänkta drama, Klaus Härö, är född på 70-talet ger en lite prestationsångest!
Se den här filmen! Jag ger den ett högt betyg. Tyvärr finns det en stor miss i utgåvan på dvd. Filmen finns textad för hörselskadade/döva på norska, danska, finska och engelska. Däremot har man inte kostat på detta i den svenska textversionen. Här är bara det finska talet textat. Filmen är alltså bara textad till viss del i svensk version. Detta innebär att det inte är någon idé att hyra/köpa den för att se den tillsammans med din hörselskadade/döva älskling/brorsa/dotter/svärmor/chef/kompis/mormor såvida ni inte vill se en version textad på till exempel danska. Urdåligt! Döva/hörselskadade finns även i Sverige och hörselskadade/döva gillar också att se på film! (Jag har skrivit om detta förr, men det tål att upprepas)
Vill du läsa mer om finska krigsbarn har Riksförbundet Finska Krigsbarn sammanställt en bra förteckning över litteratur.
20:15 Skrivet i film | Permalink | Kommentarer (9) | Tipsa en vän!
Kommentarer
Välkommen tillbaka! :)
Och tack för ännu ett intressant inlägg! Jag har velat se filmen ända sen jag hörde talas om den för första gången. Men otroligt nog har jag inte lyckats göra det än. För inte längre än 15 min sedan gick jag förbi film-hyllan på Ica där 'Den bästa av mödrar' ståd.... jag skäms redan, men ESC vann battlet om kvällens underhållning. Men men, nästa gång, då..!! :)
Skrivet av: Haydee | 2006-05-18
Var den inte ens textad på romani? Skandal ;-)
Skrivet av: Claes | 2006-05-19
"Det sydsvenska landskapet för tankarna till Irland" Jag skulle nog säga att det för tankarna till Sydsverige... Tänk att allt utanför Stockholmsregionen skall vara så exotiskt... Som igår i radion då en kille fick skadestånd för att han, som det hette i ekot, blivit nekad inträde på en "lokal klubb" i Göteborg (mitt på Avenyn, by the way). Hade klubben legat på Stureplan hade den knappast beskrivits som "lokal"
Claes
Ps: Ångrar redan mitt förra inlägg. Det var järttedumt... Ds
Skrivet av: Claes | 2006-05-19
Hej!
Haydee! Klart att schlagern vann igår kväll! Den skall ju ses direktsänd! Men hyr eller köp filmen en annan dag istället. Jag tror att du skulle gilla den!
Claes! Hej igen! Dubehöver inte be om ursäkt för ditt inlägg. Tyckte att humorn och ironin var rätt tydlig - gick inte att missuppfatta. Det var faktiskt en rätt rolig vinkel på mina sedvanliga utbrott om otextad film...
Ja, visst är det absurt egentligen att jag skriver att Skåne ser ut som Irland! Är mycket dåligt berest i Sverige egentligen. Född i Stockholm, uppvuxen i ett norrländskt skogslän, mitt liv kretsar kring Mälardalen och reser jag är det till typ Beirut eller Kuala Lumpur. (Möjligtvis är detta symptomatiskt för 70-talister) Irland har jag besökt som vuxen, men i Skåne har jag inte varit sedan jag var liten. Hade faktiskt inte en aning om att det fanns så gröna, böljande hedar där... Så det var nog därför associationerna gick i en inverterad bana... (I Göteborg har jag bara varit två gånger i livet *skäms* men till nästa bokmässa dyker jag kanske upp där igen!)
Skrivet av: Malin | 2006-05-19
Bokmässan är årets ena höjdpunkt, den andra är Filmfestivalen i januari. Hör av dig när du har vägarna förbi så kanske vi kunde ta ett glas på en pitoresk lokal klubb. :-)
Skrivet av: Claes | 2006-05-19
Claes!
It's a deal!
Skrivet av: Malin | 2006-05-19
Hej jag blev jätteglad över ditt inlägg. Det är sällan syskonens perspektiv i en döv familj tas upp. Det är lätt att fokuset hamnar på den döva på ett antingen positivt eller negativt sätt, och syskonen hamnar utanför. Jag tror på kommunikation oavsett om man kan teckenspråk eller ej. Själva tyngden ska inte liggar på språket utan på viljan att lära, viljan att ha kontakt. Jag upplever att min familj ser på mig, på ett oerhört respektlöst sätt...därför är det inte nog, det teckenspråk de lärt sig. Attityden bakom spelar stor roll. Nu när jag fått prata med både dig och Magnus känner jag starkt att man borde samla folk som ahr liknande erfarenheter (och inte föräldrarna i första hand). Inte någon hörselskadeföreningsgrej...utan något helt spontant...skulle du känna dig lockad= :)
Skrivet av: ElinLeticia | 2006-05-19
PS itbibliotikarie låter som ett KUL yrke! Något sånt skulle jag vilja syssla med också. Läser du mycket? Kika på min hemsida www.lettura.se
Skrivet av: ElinLeticia | 2006-05-19
Hej EL!
TACK för dina kommentarer!
Jo, det har varit mycket bra för mig att läsa både det du och brorsan (och Anne-Maj på sin blogg - bro länkar till den) skrivit om att vara döv i en hörande familj. Även om jag tycker att jag känner min bror bra är det en del grejer jag faktiskt inte vetat om förrän han bloggat om dem.
Jag skall, som jag skrev till dig, skriva en postning om mina erfarenheter som syster till en döving i helgen. Känner att jag vill ha tid på mig för formuleringarnas skull.
Jag kan rekommendera dig att bli IT-bibliotekarie! Det är mycket roligt, omväxlande och utmanande. Dessutom kan man få en riktigt bra lön med den specialiseringen. Jag tror också att det är en bibliotekarieinriktning där det dessutom spelar mindre roll att man är döv (det borde inte spela någon roll alls egentligen, men du vet ju hur det är i praktiken). Om man hör eller inte är ganska oväsentligt bara man kan rodda systemen...
Jag läser mycket i perioder, men jag är inte litteraturvetare som de flesta bibblare. Din hemsida är ju en guldgruva!
Skrivet av: Malin | 2006-05-19
The comments are closed.