trettinånting

Det har handlat mycket om så kallad bloggmobbing och nätmobbing i både nyhetsmedia, bloggosfär och debatt under en tid. (Jo, jag har varit med och skrivit om det själv)

Dessa saker behöver diskuteras, men ibland tycker jag man glömmer alla positiva saker med webben, communities, spel och bloggosfären. I värsta fall slår det över i moralpanik.

Så i morse hittade jag en sån underbart positiv artikel i Metro som lyfter fram en helt annan aspekt av nätet och dess umgängesformer: en artikel som bekräftade något som jag själv undrat om det inte är just så. Detta förtjänar att lyftas fram så att vi får en balanserad bild.

Det är Mikael Jakobsson vid institutionen för informatik vid Umeå Universitet som undersökt vad som händer i den sociala interaktionen via bland annat spel och communities. Han väjer inte för att slå fast att spelandet faktiskt är en social verksamhet. Dessutom säger han att den virtuella miljön upphäver sociala gränser som finns IRL:

"Människor med olika bakgrund, unga och gamla, verkar ha lättare för att umgås och bli kompisar i den virtuella miljön än de skulle haft i en annan miljö"

säger Mikael i artikeln. Han säger vidare att företeelser och statusmarkörer som hindrar eller åtminstoner försvårar kontakt och umgänge människor emellan IRL blir mindre betydelsefulla på nätet. Vi blir mindre fördomsfulla. Det är inte heller samma saker som ger status på nätet som IRL. Till exempel verkar inte samhällsklass, ekonomisk status eller utseende vara lika betydelsfullt för vem som får "status" i den virtuella sociala interaktionen. Inte heller sållas man bort på grund av till exempel handikapp på samma sätt som annars förekommer. Mikael Jakobsson säger i artikeln att en persons engagemang och förmåga att kommunicera blir viktigare än yttre statusmarkörer.

Jag tror att det ligger mycket i det han säger. Här tror jag att bloggosfären spelar en stor roll. Bloggandet är ju lite nördarnas revansch ibland och jag tycker att det är så himla befriande! Du kan vara nästan hur jämrans smal i dina intressen du vill och börja blogga om det. Nog 17 hittar du en krets (eller snarare - de hittar dig) som vill läsa om originalpressningar av Grateful Dead-plattor, veganskt vinmakeri eller Hurtigrutten.

Detta hör också till bilden av bloggosfären och allt det andra - inte bara mobbing utan också dess motsats. En miljö där du kan få vara "nån" utan att folk bedömer dig utifrån till exempel din jobbtitel, ditt utseende eller något eventuellt funktionshinder. Du har en chans att bli läst för det du skriver och kanske för den du är eller vill vara.

Så skippa moralpaniken. Det finns mycket skit virtuellt (precis som IRL) men bloggosfären och alla andra sociala virtuella mötesplatser innebär också så mycket positivt för så många människor. Vi måste se båda sidor av myntet!

Ah, nu fick jag vara så där bloggosfär-utopisk igen! Skönt!

Committee to protect bloggers driver projektet Blogswana som syftar till att använda bloggen som redskap för att sprida kunskap om HIV/AIDS i Afrika. Läs mer om projektet här!

Nu har bloggen startat, men man har inte hunnit så mycket längre än att just starta. De som arbetar med projektet uppmanar oss ändå att stödja bloggen genom att besöka den, kommentera, länka till den, komma med idéer och så vidare. De skriver:

"The blog is in the rudimentary stages, but please visit, link to it, leave comments and subscribe to the feed. We'll be adding more to it in the days and weeks to come."

Till Blogswana kommer du via denna länk!

Jag tycker att detta är ett bra initiativ och det visar på en av bloggens många användningsmöjligheter. Tror att bloggar kan nå unga människor som kanske inte nås av andra kampanjer. Naturligtvis beror det på om man har tillgång till webben om man nås av ett sådant initiativ (I december 2006 räknade man bara med drygt 22,7 miljoner internetanvändare i hela Afrika vilket motsvarar 2,5 % av afrikanerna och enligt siffror från 2002 cirka 60 000 internetanvändare i Botswana), men någonstans måste man ju börja...

Som en kommentar kring bloggar som skrivit not so very nice things om Fredrik Reinfeldt (en del av dessa bloggar haft anknytning till SSU) kläcker SSU:s pressekreterare Peter Skeppström ur sig följande "nyanserade" påstående i DN:

"- Bloggvärlden som helhet är problematisk för där florerar rykten och skitsnack. Det är kanske det man ska ta en etisk och moralisk diskussion om"

Jaha. Då var vi där igen. Moralpanik kring bloggar. Dessutom känns det som en avledningsmanöver för att slippa diskutera vad det hela egentligen handlade om.

Det här med bloggarna och etiken kom upp i samband med en viss affär kring SSU-ordföranden för inte så länge sedan. Då skrev Jonas Morian om bloggdrev. Jag kommenterade detta.

Om varje sammanhang där rykten och skitsnack florerar skall ifrågasättas så får vi snart lägga ned hela världen (journalistkretsar och politiska partier inbegripna, tydligen). Bloggandet är ett relativt nytt fenomen och vi tenderar att döma nya medier hårdare än äldre, etablerade media och kommunikationskanaler och då uppstår lätt moralpanik. Egentligen är ju en blogg bara ett nytt sätt att kommunicera, d.v.s. ett nytt medium. Även telefonen var föremål för en sådan debatt när den var ny som kommunikationsmedel.

För det andra: självklart är det nödvändigt och önskvärt med en etisk diskussion inom bloggosfären. Detta har jag skrivit om tidigare. Denna diskussion skall dock föras av oss bloggare själva och den pågår ju faktiskt hela tiden i bloggosfären med korrigeringar och självsanering som följd. Det är bara att kolla knuff.se de sista dagarna så ser vi många sådana exempel på en etisk diskussion bland bloggare! Självsanering är alltid bäst. Det vore också olyckligt om vi får ett "moralpaniksdrev" kring bloggen som är den mest effektiva kanalen för den icke-etablerade, icke-resursstarke medborgaren som vill göra sin röst hörd. Bloggen, när den är som bäst, är sant demokratiserande till sin natur. Övertramp förekommer, men hos de allra flesta bloggare möter åtminstone jag goda argument och en hyfsat saklig ton.

För det tredje: klart att etablissemanget delvis ser bloggandet som hotfullt (i de fall de inte själva kan absorbera bloggandet). Nu kan Nisse i Bergsjö och Bettan i Bandhagen skriva om sina tankar och åsikter och få en läsekrets utan att stoppas av gate-keepers inom etablerade media eller inom politiken. Nisse kanske inte skriver utifrån vad någon välformulerad, intellektuell partielit i Estocolmo formulerat, men vad gör det? Det vore väl bättre om de etablerade partierna och medierna accepterade det faktum att bloggarna är en kraft att räkna med och välkomnade detta istället för att reagera med moralpanik eller använda bloggosfären som slagträ i debatten (som jag tycker Skeppström gör).

Kort i anslutning till dagens tidigare två postningar:

Först:

Läs Fria Iranvänners postning om fängslade bloggare i Iran. Angeläget för oss alla att tänka på!

Hittade en intressant iransk bloggare som skriver om allt från Starbucks till namnbytet på wienerbröden (danish pastries): Adventures of Mr. Behi! Nya infallsvinklar och nya bilder av livet i Iran!

Jag minns 1989 när Berlinmuren föll. Jag var tonåring och hade växt upp med att det fanns en järnridå som faktiskt skilde oss från de människor som bodde i det dåvarande östeuropa. Nu satt jag framför TV:n med en halväten macka i näven och såg ut som en fågelholk i ansiktet när kids i min ålder gick loss på den förhatliga mur som jag stått och tittat över efter att ha åkt i ett låst tågset genom Östtyskland för att nå Berlin sommaren innan.

Det jag mest minns efter detta var ungdomsrörelsen som kom efter murens fall under 90-talets början. Inte politisk, egentligen. Mer spontan. Vi skaffade oss tågluffarkort och drog iväg till våra jämnåriga i Prag, Karl Marx- Stadt och Krakow. Det var en fantastisk period! Vi upptäckte öststatskidsen inte var kalla Ivan Drago-kopior som skräckbilden i väst ibland utmålade dem som och de upptäckte att vi västkids inte blivit samvetslösa morons av det (mer eller mindre) kapitalistiska system vi vuxit upp i. Vi var förbaskat lika även om vi hade olika jeans!

Brorsan drog till Östtyskland med en hockeytrunk fullpackad med döds- och annan metall (han hörde fortfarande då) och fann förbrödring i pilsner, metall, brudspaning och demokratisnack i Jena. Själv åkte jag till Prag och träffade J på ett studenthak vilket blev början till en sommar av diskussioner om demokrati samt av seriöst svenskt-tjeckiskt hångel som inte hade accepterat en återuppbyggnad av någon järnridå. Jag tror att den spontana ungdomsrörelsen var en bidragande orsak till att utveklingen fortsatte: kids i våra delar av världen hade helt enkelt längtat för mycket efter varandra (om jag skall dra långtgående känslomässiga växlar på det hela). Denna tid var en av de mest betydelsefulla i mitt liv.

Järnridån hade varit verklighet i decennier. Vi hade inga mobiler, ingen ICQ och definitivt inget Internet. Därför kunde de flesta av oss knappast ha några kontakter med jämnåriga i öst. Vi kunde ratta in Radio Moskva på radio om kvällarna men utifrån det blev vi ju inte klokare. Det fanns få om ens några möjligheter för kids och vuxna i öst och väst att få veta vad "de andra" tänkte, kände, drömde, hoppades och hur de levde egentligen.

Nu är det annorlunda. Först kom Internet, där man åtminstone kunde nås av information från andra delar av världen även om totalitära regimer kämpade emot. De var dock mer eller mindre chanslösa mot tekniken i människors händer. När regimen i Laos försökte stoppa Internet kopplade unga laotier upp sig mot servrar i Thailand istället (se Grant Evans: The politics of ritual and remembrance: Laos since 1975 ISBN 0824820541). Sedan dess har regimerna blivit listigare, men de har hela tiden nymodigheter att kämpa en ojämn kamp mot.

Bloggen är ett av de mest fantastiska påfunden. Det är billigt och enkelt att sätta upp en blogg och skriva om sitt liv, sina åsikter, drömmar, förhoppningar och vad som händer i det samhälle man lever i. Och det går att överlista regimers försök att filtrera och stoppa. Iranske Hoder (Editor: myself) har köpt massor av domännamn som omdirigerar besökaren till hans blogg. På så sätt skjuter han den iranska regimens filtreringsförsök i sank.

Jag har hittat bloggare från alla möjliga och omöjliga delar av världen. Många bor i mer eller mindre stängda och totalitära länder. Bara i Iran finns det tydligen 700 000 bloggar! Dessa bloggare i de olika länderna visar att det finns många olika åsikter även bland dem. Även de mer vardagliga beskrivningarna av deras liv är betydlesefulla: vi är så lika i våra drömmar, bekymmer, tankar och känslor! Ett viktigt exempel på hur bloggandet och läsandet av andras bloggar kan förändra är de saudiska bloggare som uttryckt andra åsikter än de kanske förväntade om karikatyrkrisen.

Man talar nu om att järnridån mellan öst och väst nu ersatts av en avgrund mellan "Västerlandet" och "den muslimska världen". Jag säger bara: blogga, blogga, blogga så kan åtminstone några av oss här och där hålla oss vid sunda vätskor och inse att vi är lika och att vi kan skapa kontakt och utbyta åsikter och tankar. Jag sätter stort hopp till bloggen på så sätt. Ingen järnridå kan hålla i decennier längre!

(Gud, så skönt för en gammal cyniker att äntligen få känna sig riktigt lycklig och utopisk över något *ler*)

Det jag inte hittat är en enda Nordkoreansk bloggare (i själva Nordkorea). Någon annan som haft tur?

Den omskrivne iranske bloggaren Hoder (Editor: myself) har varit på Sverigebesök och skriver rart om oss på sin blogg: Sweden is sweet!

Kul!

Läs också vad Fria Iranvänners blogg skriver om Hoder och det viktiga arbete han gör med bloggen!

Jag kommenterade Jonas Morians bloggpost om bloggdrev för ett tag sedan . Nu har han tydligen sett det. Och tydligen läste Ekot den också. Kul. Nu fattar jag varför kollegan påstod att jag "varit på radio".

Uppmärksammad på text-tv idag: Allan Lööf, 93, från Finspång med sin blogg Allan Löf, 93 - Sveriges äldste bloggare?

Allan skaffadesin första dator när han var 85 och han har geon den och sin blogg fått kontakter med hela världen - ända bort till japan. Dessutom är det en utmärkt sysselsättning för den som är äldre och inte kommer ut så mycket säger Allan. Allt detta enligt text-tv-notisen påsvt:s landet runtsektion.

Axess dunsade ner i brevlådan idag och förgyllde min trista sjukskrivning. OA Övrebö har i artikeln Makten suger upp bloggarna (Axess 1/2006 s.6) intervjuat statsvetaren och bloggaren Daniel W. Drezner om bloggeriets utveckling. Slutsatsen verkar vara att bloggen kommer att följa Gartners hypekurva för ny teknologi (Emerging Technology Hype Curve: Topp av överdrivna förväntningar - Besvikelse - Växande insikt - Marknadsetablering).

Drezner talar i artikeln om hur bloggar påverkat opinionsbildningen och att bloggens komparativa fördel framför traditionella medier är snabbheten. Därför fungerar bloggarna som en "referensram för de journalister som tolkar skeendet". Bloggens betydlese har ökat eftersom makthavare och mediafolk nu börjatfatta galoppen och läsa dem. Detta gör att nya röster får en chans att höras i debatten och bloggen verkar på så sätt demokratiserande. Å andra sidan konstaterar Drezner att det är lättare att få sin blogg uppmärksammad och läst om man redan tillhör en elit. Å tredje sidan räcker det inte med att vara del av eliten: du måste också behärska bloggeriets speciella stil och kultur för att bli läst och accepterad.

Drezner pekar också på ytterligare en utveckling: Att mediesystemet och/eller makten suger upp och tar över bloggandet. Fox och andra köper upp oberoende bloggare och lanserar dem. Ett exempel är Glenn Reynolds som nu skriver för Fox. Konsekvensen av detta, säger Dreznr, är att bloggare kan "hamna nära den politiska eliten".

Scary, eller hur? (Försök komma över ett ex av tidningen och läs hela artikeln - gå till källan och nöj er inte med min återgivning. Den är förbaskat intressant)

För mig är det viktigt att bloggeriet till största delen förblir en gräsrotsrörelse. Visst skulle det vara kul om man som enskild person kunde bli rik på sitt bloggande (som debatterades för någon månad sedan apropå Virtanen och gänget). Det skulle ju kunna utmana etablerade medier och maktstrukturer! Men att bli uppköpt av ett parti och sedan fungera som megafon.... Näääe! (Jag har en ideologisk inriktning som de flesta andra men jag är ingen megafon för nåt - jag bloggar lika oberoende som jag lever) OK om det sker öppet (riksdagsmän som bloggar är en annan sak) men det kan ju lika gärna ske fördolt och bloggdebatten manipuleras (oj, så konpiratorisk jag blev - jag försöker bara driva resonemanget till sin yttersta spets). Jag tror vi får vara observanta på en sådan utveckling!

Socialdemokraten Jonas Morian skriver i sin blogg PromeMorian om den bloggdebatt krin SSU-ordföranden Anna Sjödin efter incidenten på Crazy Horse. Han kallar detta "Sveriges första bloggdrev" och skriver bland annat:

"Under söndagen bevittnade vi nog det första svenska bloggdrevet. Bytet var den här gången SSU-ordföranden Anna Sjödin som efter någon typ av bråk på en krog i Stockholm tagits omhand av polisen. [...] Ord står mot ord. En rättslig prövning kan förhoppningsvis bringa klarhet i vad som egentligen hänt. Men i väntan på fakta bryter en smärre storm ut på internet där mängder av bloggare anser sig ha saken klar och drar långtgående slutsatser. "

Sedan ger han ett axplock med exempel där bloggare uttryckt sig...skall vi säga mindre genomtänkt? angående Sjödin och det som hänt. Visst har han en poäng i det han skriver. Detta måste dock sättas in i en större diskussion om bloggar.

Är detta ett bloggdrev är detta ytterligare ett tecken på ett samhällsfenomen - bloggen utmanar nu på allvar etablerade media! Detta är något som såväl offentliga personer som mediefolk och vi bloggare själva måste förhålla oss till.

Bloggen har slagit igenom i Sverige. Man bli faktiskt läst och det av ganska många. Det kanske inte alla bloggare tänker på. När jag går igenom mina stats är det ibland en fantastisk egotripp. Ibland ger det mig ångest. Vad har jag skrivit egentligen? Finns det ingen mer bloggare än jag som ibland fått ågren när vi tänkt på att vi nog slirade lite på tangentbordet? (Denna ågren borde för övrigt kanske fler journalister också lyssna på om de har den - det är inte bara bloggare som skall vara självkritiska). För mig blev det en tankeställre när Karin Långström Vinge gav sina bloggtips i en artikel i Göteborgs Posten. Hon skriver: "Tänk på att allt du skriver finns kvar på nätet, även om du redigerar eller raderar inlägg efteråt. " Kanske bäst att räkna till tio innan man bloggar och är förbannad, alltså....

Bloggen är en fantastisk kanal för alla oss icke-etablerade som knappast blir publicerade på DN-debatt. Det är därför jag älskar bloggar! Det är billigt och enkelt och kan därfär har en otrolig demokratiserande slagkraft! Om vi använder dem på ett bra sätt. Vi som skriver är ofta inte tränade skribenter. Därför är det naturligt att det kan slira ibland - även omedvetet. Det vore tråkigt om detta leder till en debatt som vill begränsa eller censurera bloggandet.

Dock finns det vissa saker som gör bloggandet unikt, möjliggör saker men också försvårar:
*att blogga går snabbt. Du publicerar dig via en knapptryckning. Har du bloggat i vredesmod går det också snabbt och finns sedan kvar även om du redigerar.
*att det går snabbt innebär att du är din egen redaktör. På en tidning är det fler ögon som kritiskt granskar innan det publiceras. (även om man ibland kan undra om det hjälper...)
*Man når väldigt många - detta är inte alla medvetna om.

Jag tror att det kommer att växa fram ett etiskt förhållningssätt bland bloggarna (ja, det finns redan ett sådant för det allra mesta). Man lär sig också med tiden. Kan inte säga att jag själv lyckats vara så etisk och så vidare alla gånger. Mycket har jag förstått efterhand. Denna diskussion måste dock föras bland bloggare och inte skapa ytterligare ett drev -denna gång mot bloggen som debattform. Vi måste hitta ett sätt där vi undviker att bli censurerade och där vi kan ha högt i tak, värna yttrandefriheten, vara en kanal för oss alla som inte är proffstyckare eller politiker att framföra våra åsikter och tankar samtidigt som vi värnar andras integritet och förhåller oss etiskt.


Bloggen är här för att stanna och är bland det bästa som har hänt på många år!