trettinånting - kulturellt_varre

Nasreddin Hodjas sentenser och andra turkiska ordspråk

noreply@blogspirit.com (Malin) — Wed, 10 May 2006 18:55:00 +0200

När jag hjälpte en låntagare att hitta den klassiska utgåvan av Tusen och en natt hittade jag en rolig liten pärla från 1980: Turkiska ordspråk sammanställda och kommenterade av Herman Stolpe (ISBN 9136014923).

I turskisk tradition finns en stor skatt av ordspråk och sentenser: många humoristiska eller sedelärande eller båda delarna. Man undviker inte heller ordspråk om till exempel döden. Herman Stolpe har samlat flera av dem i en nätt liten volym och delat in dem ämnesvis. Ett kapitel har också helt ägnats åt sentenser och ordspråk som tillskrivs den i Turkiet och i flera andra länder i regionen välkände muslimske profilen Nasreddin Hodja.

Här kommer några av dem:

Av Nasreddin Hodja:

Även en fattig människa kan ha ett rikt ordförråd och med ord måla bilder som tilltalar hjärtan och sinnen

Om du inte har pengar kan du inte hålla dig med en elefant

Att komma ihåg att man glömt något är ett framsteg

Den som somnar på landsvägen mister sin hatt eller sitt huvud

Du ska aldrig räkna med en gåva från en skattmas

Visst är vi alla galna men på olika sätt

Övriga:

Den som krossar ditt hjärta kan krossa din livsväg

Bihustrur ger ingen lättnad i en gift kvinnas arbete

Stick inte i näsan sånt som stinker

Bosätt dig inte på en plats utan läkare och domare

En kam gör dålig tjänst på en skallig gässa

Den som stjäl en minaret bör förvissa sig om ett bra gömställe

Låntagaren önskas all lycka av långivaren

En skräddare har inte tid att laga sina egna kläder

Man sätter inte eld på ett täcke för att bli av med en lus

Grannens höna verkar stor som en gås och hans fru vacker som en ung flicka

Vänner kan vara mer påträngande än fiender

Döden är en svart kamel som stannar vid varje dörr

Istanbuliana

noreply@blogspirit.com (Malin) — Fri, 28 Apr 2006 13:52:51 +0200

DN bjuder oss generöst på sin fotograf Fredrik Funcks bildspel på temat Istanbul!

På med ljudet (musiken hör till) och avnjut allt från det vackra till det ruffiga. Förstår ni varför jag är kär?!

Sufi Soul

noreply@blogspirit.com (Malin) — Sat, 08 Apr 2006 13:00:00 +0200

Var det någon som såg William Dalrymples fantastiska dokumentär Sufi Soul: the mystic music of Islam på K Special i går kväll? Om inte: den går i repris på SVT2 på söndag 9/4 klockan 13.35 samt 13/4. Missa inte eller spela in!

Sufismen är en mångfacetterad tradition av islamisk mystik där anhängarna söker en personlig kontakt med Gud. Riktningen tolerant och fredsälskande. Sufismen har även dragit till sig västerländska utövare, som till exempel Ivan Agueli och Torbjörn Säfve. Sufismen är mycket framträdande i länder som Turkiet, Syrien, Pakistan och Marocko, men den är inte alltid accepterad vare sig av huvudfårorna inom islam (särskilt inte av de konservativa och de islamistiska riktningarna på grund av sufismens liberala inriktning) eller av statsmakten (till exempel i Turkiet). Musik, sång och dans är mycket centrala inom sufismen och det är detta som står i fokus för Dalrymples dokumentär.

Dalrymple har själv bott i Pakistan i många år och har en stor kunnighet om sufismen och i filmen deltar han själv aktivt i gemenskapen kring sång, bön, extas och meditation. Han tar oss med till just Pakistan, Syrien, Marocko och Turkiet och visar oss sufismens olika ansikten. Här möter vi den förfinade Sema-ritualen som den praktiseras i Turkiet och den mer folkliga sufismen man möter i Istanbuls förorter eller bland människor som samlas kring qawwali-musik i Pakistan.

Vi får i filmen lära oss lite om sufismens historia och grunder och om förgrundsgestalter som Rumi. Ändå går han inte ner på djupet här utan det är bara tillräckligt för att väcka ett intresse. Tonvikten ligger på sången, musiken och dansen och det är färgsprakande, fascinerande och medryckande. Vi möter den pakistanske qawwali-mästaren Nusrat Fateh Ali Khans kusin, turkiska ney-spelare (traditionell sufisk vassrörsföljt, sema-dansare i Istanbul och praktiserande män och kvinnor i Syrien och Marocko. Vi får följa med till helgonfest i Pakistan, en samling i ett vardagsrum i Istanbul och en årlig sufisk, ekumenisk musikfestival i den marockanska staden Fez. Vi möter även hippe turkiske techno/house sufiern Mercan Dede vars musik jag rekommenderar! Skulle någon händelsevis få chansen att se Mercan Dede live, så missa den för allt i världen inte (han turnerar öven utanför Turkiet)!

Men, som sagt: börja med dokumentären på SVT och få en inblick i en av islams mest spännande traditioner med massor av bra musik!

Fler källor till sufism:
Mevlana.net
Universal lovers of Mevlana
Mercan Dede
Khamush.com

Mångkulturåret: tankar och tips

noreply@blogspirit.com (Malin) — Thu, 02 Mar 2006 14:40:00 +0100

I år är det mångkulturår. Om detta har det skrivits en hel del intressant - en hel del som diskuterar nödvändigheten och den eventuella nyttan med ett sådant år. Två personer med motsatta uppfattningar i frågan som båda formulerat sig bra och tänkvärt i varsin kolumn är Boris Benulic och Nima Daryamadj. Benulic säger att hela idén med ett mångkulturår är feltänkt. Dansföreställningar från olika kulturer hjälper inte integrationen och fördjupar inte etniska svenskars förståelse för invandrare, säger han. Implicit antyder han att mångkulturårets satsningar snarare bidrar till att exotisera människor och deras kulturer. Det vore bättre att satsa på att föra ut svensk kultur till invandrare som ett led i integrationen, säger Benulic.

Daryamadj å sin sida ser mångkulturåret som något positivt som kan bidra till integration och förändring. Han argumenterar för att möten med andra kulturella uttryck än de egna visserligen kan bidra till en viss exotisering men att man via detta kan få ett genuint intresse för en annan kultur och därigenom nå en sann förståelse och rasera fördomar. Implicit säger han att detta hjälper integrationen på traven. Det intressanta är att även Daryamadj tycker att det är minst lika viktigt att "invandrare" får möta "svensk kultur" som tvärtom - i linje med vad Benulic säger.

Nu skall jag vara så tråkig att jag inte tänker ta ställning. Jag tycker det finns poänger i båda dessa herrars resonemang. Jag tror precis som Benulic att man kan hamna i ett exotiseringsdike. Och då menar jag den oreflekterade exotiseringen - exotiserar gör vi alla (jag har också blivit exotiserad i egenskap av blond skandinav) och det går inte att komma ifrån. Samtidigt tror jag som Daryamadj att mycket positivt kan komma av kulturella upplevelser. Hur som helst tror jag inte att året gör någon skada - sedan om Sverige blivit förändrat när året är slut ställer jag mig skeptisk till.

Så till biblioteken. Folkbiblioteken i landet har fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma mångkulturåret. Det är väl helt okej, men samtidigt är det många bibliotekarier med mig som tycker att detta "särskilda uppdrag" känns lite märkligt. Finns det en verksamhet där det varje år är mångkulturår så är det just folkbiblioteken. Vår verksamhet är ju liksom per definition mångkulturell. Hit har folk alltid kunnat komma för att läsa Aziz Nesin eller Naguib Mahfouz på svenska, Astrid Lindgren på kinesiska, Selma Lagerlöf på ryska och Sjövall-Wahlöö på turkiska. Du kan bläddra i Frankfurter Allgemeine, Hürriyet eller någon tidning på tigrinja. Du kan låna CD-skivor med Warda, polskor från Dalarna eller Andra Generationen. Vi har länge arrangerat temadagar och kulturkvällar med dansuppvisningar, mat, författarbesök och poesiuppläsningar från alla möjliga kulturkretsar. Visst är det kul och kreativt att vara med och bidra till mångkulturåret, men det innebär egentligen inte att biblioteken gör någonting som vi inte arbetat med och haft som en av våra huvuduppgifter sedan tidigare.

Med detta sagt skall jag avsluta med att dra mitt strå till stacken och ge några (i vid mening) mångkulturella tips. Jag tror nämligen att kulturmöten inte bara uppstår mellan människor med olika etnisk bakgrund. De kan lika gärna uppstå mellan människor inom samma "etniska grupp" - till exempel svenskar - beroende på skillnader som till exempel bostadsort (stad - landsbygd) eller social stratifiering (= ok, då Claes: klassbakgrund *ler*). Så här kommer några boktips till er som tycker att det är intressant att läsa skildringar av människor som på olika sätt försöker passa in och/eller förhålla sig till olika kulturer - etniska eller inte. Men läs dem inte "för att det är mångkulturår" - läs de för att de är bra!

Bakhtiari, Marjaneh: Kalla det vad fan du vill (ISBN 9170370826) om Bahars och hennes pojkväns familjer: den ena med ursprung från Iran och den andra med rötterna nedkörda i en skånsk leråker. Bakhtiaris historia blandar halsbrytande humor med allvar, men det som verkligen stannat i minnet är hennes sublima språkbehandling med onematepoetisk persisk-svenska och dito skånska.

Kuklarz, Zbigniew (pseudonym): Hjälp, jag heter Zbigniew (ISBN 910016089). Självbiografiskt inspirerat (men inte en självbiografi) ger Zbigniew oss en polsk-svensk Populärmusik från Vittula. Om att inte passa in i flocken trots att helst skulle vilja göra det och om hur man försonas med detta. Om polacker, svenskar, bögar, finnar, alkoholister, veterinärer och andra. Roligt och sorgligt, ibland uppfriskande grabbigt och absolut inte tillrättalagt.

Gunnarsson, Hans: En jävla vinter (ISBN 9100580732). Om att bo i håla, vilja något annat med livet men inte riktigt veta hur när man befinner sig i ett sammanhang utan studietradition där universitetsorten bara är några mil bort men representerar en helt annan kultur. Om 80-talet, vänskap mellan killar, att välja väg och om en jävla vinter i Finspång.

Caldaras, Hans: I betraktarens ögon (ISBN: 9151840405). Detta är den romsk-svenske författaren/sångaren/skådespelaren och debattören Hans Caldaras självbiografi. Om att tillhöra en av de, än idag, allra mest utsatta minoriteterna i Sverige. Caldaras berättar om sin barndom då han nekades skolgång och om sitt liv som artist med möten med bland andra Monica Z och Katarina Taikon. Om att inte passa in vare sig bland svenskarna eller bland romerna (pappan var inte rom). Starkt, sorgligt, modigt, engagerande och spännande.

Mumiens återkomst

noreply@blogspirit.com (Malin) — Thu, 23 Feb 2006 21:00:00 +0100

Trettinånting har agerat minglare efter att ha fått en inbjudan till kvällens nyöppnande av Medelhavsmuseet. Tack till S!

Museet har varit stängt i ett år och ikväll var det öppnande med tal av Herr minister Baylan, musik, snittar från Halv grek plus turk och mingel.
Man har byggt om och reslutatet blev mycket lyckat! Luft och rymd och väldigt trevliga presentationer av samlingar från bland annat Egypten, Grekland, Rom och främre Orienten. Mina favoriter var de etruskiska föremålen, Egyptenrummen och den lilla avdelningen med islamisk konst. Islamisk konst är ett av mina egna specialintressen och jag gick omkring och docerade för mig själv bland Iznik-keramik och persiska miniatyrer.

Måste jag välja något av dessa tre blir det ändå Egypten! Man blir imponerad av de stora, vackra mumiesarkofagerna men det är ändå de mindre föremålen och mumierna som stannar kvar i hjärtat. En pytteliten skulptur av små lekande flodhästar från 2000-talet fKr, en bedårande barnmumie och inte minst de mumifierade djuren: kattmumier, fiskmumier och en liten gasell. Museet känns fräscht, nytt, pedagogiskt och intressant. Jag tror att det har något för alla.

Kändisfaktor under mingelkvällen då (förutom Baylan, alltså)? Jorå, det beror väl på hur man definierar celebs. Inga dokuskådisar, men jag spotade bland annat Ernst Brunner, Tarras och Sigrid Kahle. (Ja, och så yours truly, då förstås, ha, ha)

I morgon (fredag) blir det öppet hus 12.00-22.00 så alla ni stockholmsbaserade som har några komptimmar att ta ut: karta iväg till medelhavsmuseet och hör föreläsningar om mumier eller det fornegyptiska köket och se orientalisk dans! En mycket trevlig presentshop har de också med böcker, iransk keramik för ditt etno-chica hem, spel och mumiemodeller för kidsen och en massa annat skoj. Man kan fika på mysiga Bagdad café också!

Medehavsmuseet är en riktig pärla och inträdet är gratis så låt det bli av och gå dit!

(Bilden med den underbara kattmumien kommer från Medelhavsmuseets webbplats)

Det svenska musikundret

noreply@blogspirit.com (Malin) — Sat, 04 Feb 2006 13:00:00 +0100

När jag var i Malaysia i somras förknippades Sverige framför allt med ett varuhus och en man: IKEA och Kamprad. Ingvar kamprad har blivit någon slags hjälte och förebild även i landet på andra sidan jordklotet.

Sedan kom samtalet inte sällan in på musik och den svenska exporten av band, låtskrivare och producenter. Kul var det därför att hitta denna artikel i Malaysiska The Star där man förklarar det hela med att vi svenskar "har musiken i blodet".

Inte direkt den bild man väntade sig av baktaktens hemland Sverige, men kul och säkert sant.

Dagens roligaste finlandssvenska invektiv

noreply@blogspirit.com (Malin) — Fri, 03 Feb 2006 19:05:00 +0100

S har lärt mig det fantastiskt roliga finlandssvenska uttrycket HALVHÄMTARE.

En halvhämtare är en sån som du skickar efter vatten och som bara kommer tillbaka med hälften, det vill säga är lite bakom flötet.

Används som "det där är en riktig halvhämtare" eller "är du en sådan där halvhämtare" (tänk mjuk, finlandssvensk intonation och satsmelodi).

Ett mycket talande och användbart litet invektiv således.

Bilden har inget med
halvhämtare att göra men kommer
från ett omslag till en
finlandssvensk deckare som
presenteras på sidan
"Finlandssvensk kriminallitteratur i urval"
där jag hittat bildenn

Från Gislaved till Istanbul

noreply@blogspirit.com (Malin) — Wed, 01 Feb 2006 08:51:50 +0100

Via ett tips från Sven hittade jag Mavi Boncuks blogg där hon gjort denna charmiga postning om kopplingen mellan Gislaved och stadsdelen Eyup i Istanbul. Bara affischen är ju fantastisk!

Skoreklam: bilden kommer från Mavi Boncuks blogg

Ahahaaa, brushaaaan!

noreply@blogspirit.com (Malin) — Mon, 30 Jan 2006 14:41:06 +0100

En blogg som är så rolig att febern nästan försvann är Bogdans Litterära Magasin (BLM). Kan rekommendera er alla med ett utvecklat sinne för humor att ta er dit. Han skriver brev på Shobresvenska till fiiiina kulturtidskriften Cora. Människan som mottar breven vet banne mig inte hur hon skall göra, men svarar artigt, välmenande och tillrättalagt och det blir hur roligt som helst!

Trodde nästan det var du, Brushan, (min roligaste kollega som genom sin humor och sina habibi-låtar kan göra vilke muggig kväll i infodisken som helst fett softish) som låg bakom bloggen... ;)

Mångkulturalmanackan

noreply@blogspirit.com (Malin) — Thu, 05 Jan 2006 10:21:35 +0100

Kul initiativ av Svensk Handel (apropå det jag skrev om kapitalismen och de olika subkulturerna): en mångkulturell almanacka där du kan hitta ramadan, sjusovardagen, kinesiskt och iranskt nyår och mycket annat! Den kostar 75 pix och kan beställas från deras webbplats! Dessutom har de gjort ett fint litet inspirationshäfte där man som handlare kan hitta idéer för skyltning! Skoj!

Inte nog med det: Mångkulturellt centrum i Botkyrka har i flera år gjort en jättefin almanacka på samma tema! Man kan beställa årets almanacka från dem och den kostar också 75 spänn!
Bilderna här nedan är från MKC i Botkyrkas almanacka!