trettinånting

Jag är inte direkt den som oroar mig i förväg eller onödan över saker, men som pendlare tycker jag att detta med den dåliga säkerheten i T-banan är riktigt scary. En brand och - hur är det tänkt att man skall ta sig ur tunneln? Sverige har ju alltid varit landet präktig där vi klappat oss på bröstet och berömt oss för vårt säkerhetstänkande, men när det gäller bland annat t-banan är jag inte så säker på att det stämmer längre (om det någonsin gjort det). Tänker på det ganska ofta på väg till och från jobbet, men vad skall man göra? Jag är ju tvungen att ta tuben.

Nej, nu måste jag göra lite reklam för en butik som underlättar livet för alla stressade som pendlar mellan Uppsala och Stockholm (eller åtminstone passerar t-centralen). Om du hinner innan tåget går: ta rulltrappan upp till Klarabergsviadukten. Där har Gooh! en butik. Goooh! säljer smart portionspacketerade rätter från Operakällaren. Vällagat och hyggligt prisvärt. Det finns pasta, vego, fisk och (för dem som äter det) kötträtter, desserter med mera. Man kör dem i micron, men det märks banne mig inte på resultatet. Micrad lax brukar bli äcklig, men den jag åt i fredags var perfekt. De har en specialpatenterad förpackning som börjar pipa i micron när den är klar. Att det är färdiglagad hämtmat är inte alls uppenbart för den som inte sett förpackningen.

Positivt överraskad! Detta blir en klar fredagsfavorit!

Just som jag trodde att cynismen skulle ta över totalt: här kommer en oväntad solskensstory från i morse.

Jag skulle köpa mitt månatliga pendlarkort idag och betalade därför bussen till stationen kontant. Väl framme i kassan insåg jag att jag hade glömt plånboken hemma i gamla skräpjackan som jag hade på mig igår kväll när jag hasade ut på en kombinerad slänga sopor + kompletteringshandlingsrunda. Där står jag utan pengar och måste ta mig till jobbet via tåg och t-bana. En typisk måndagmorgon-katastrof, alltså. Försöker se om någon av mina kompisar kommer, men ingen uppenbarar sig.

Så kommer en kvinna som jag brukar åka samma buss som gående. Vi känner inte varandra, men brukar hälsa ibland när jag kliver på bussen på morgonen. Hon har alltid sett så rar och trevlig ut och nu stannar hon när hon ser mitt generade, förvirrade fejs. Jag förklarar mitt missöde för henne mest för att få beklaga mig inför ett bekant ansikte - väntar mig inte hjälp ur en självförvållad knipa av en person som inte ens vet vad jag heter. Utan att tveka går hon dock till bankomaten, tar ut 300 spänn och lånar mig dem och ger mig sitt visitkort! Fatta hur rart detta är!

MC - du läser säker inte detta, men TACK! Personer som du får en att tro på mänskligheten igen! Ikväll kommer jag med pengarna och en flaska bra vin till dig! Rosorna är också till dig, MC!

Förutom detta blir det lite tristare på tåget nu sedan S åkt till Libyska öknen på ett par månader. Vem skall nu förstå min konstiga humor? Får sätta mitt hopp till MC, H som kommit tillbaka från en månadslång vistelse hos morsan i Islamabad och trevlige nätpoker-killen....

Dags att teoretisera lite kring det här med pendlandet till och från jobbet. Känns passande nu när jag är hemma och är sjuk och får lite distans till livet på Uppsalapendeln (eller hur, S! Katten är glad över att jag är hemma kan jag säga).

Jag tog tillfället i akt att under förmiddagen bläddra i gamla Axess och hittade då några intressanta artiklar om Urban Sprawl. Begreppet Urban Sprawl låter som namnet på nån grupp som spelar något gitarrbaserat, men det kan snarast översättas med "stadsutvidgning" eller något liknande. Begreppet är mångtydigt och svårt att göra en kort, slagkraftig definition av (om någon lyckas så skriv def:en som en kommentar), men Peter Elmlund inleder en av artiklarna med orden:
"Den moderna staden såg till att vi kunde separera saker och ting. Jobbet fanns på ett håll, inköpen på annat och umgicks gjorde vi där hemma. "
Jag tycker detta beskriver något av vad Urban Sprawl innebär.

Artiklarna jag läst finns fritt i fulltext på webben (axess.se):
Elmlund, Peter: Vi behöver freda oss mot dem vi älskar allra mest (intervju med sociologen Ray Oldenburg)
Arnstberg, Karl-Olov: Städer planerade för separering
Hardy, Matthew: Renässans för den traditionella staden

Dessa artiklar är långa och kräver lite av läsaren, men printa dem och ta med dig dem till pendeln, de är väldigt läsvärda och tankeväckande! Jag kan inte utgå från alla här (skriver långa poster nog ändå) så jag vill bara ge några kommentarer till Elmlunds intervju med Oldenburg utifrån mina erfarenheter som pendlare.

Ett centralt begrepp för Oldenburg är "Den tredje paltsen". Den första platsen är i hemmet, den andra på arbetsplatsen och den tredje platsen är den informella mötesplatsen i staden eller snarare närområdet. det kan röra sig om en pub, ett fik eller ett bibliotek dit människor som bor i närområdet regelbundet går och där de upprättar informella relationer med varandra. Dessa relationer skiljer sig från de som finns i den första platsen (baserade på intimitet) och de som finns i den andra (baserade på nytta). Den tredje platsens möten ger upphov till samtal och kan till och med motverka social stratifiering (ok, klasskillnader, då Claes ;) ) Den tredje plasten blir ett nav i en platsbunden gemenskap.

Vad händer då när Urban Sprawl slår till? Vi bor på ett ställe, handlar på en stormarknad någon helt annanstans och pendlar till ett arbete som inte finns i vårt närområde - kanske i en annan stad. Utrymmet och förutsättningarna till möten på den Tredje platsen krymper eftersom vi inte längre har vare sig ork eller tid (den tredje platsen kanske till och med har stadsplanerats bort - "sovstäder"). Våra liv blir alltmer begränsade, säger Oldenburg. På den lilla fritid vi har kvar blir vi fångade i en kärnfamilj (som är något positivt om vi också får möjlighet till närande, informella relationer utanför den) som blir alltmer sluten. Vi tråkar ut varandra, säger han, och detta får utbrändhet och skilksmässor som följd.

Detta är en dystopi, men jag känner igen mig. Sedan jag började pendla inleddes min separering från mitt vardagsliv i Uppsala där jag naturligt träffade vänner efter jobbet eller föreläsningarna. Det känns som om jag bor i två städer men inte riktigt hör hemma i någon. Jag tillbringar nu stora delar av min vakna tid i Stockholm där min främsta sociala interaktion sker med det andra rummets aktörer - arbetskamrater och låntagare. Dessa relationer är baserade på ömsesidig nytta. Med låntagarna blir det aldrig personligt men med arbetskamrater kan man i viss utsträckning ha ett mer personligt utbyte. Men det är ändå något kvalitativt annorlunda (no offence, jobbarkompisar, ni vet att jag älskar er allihop men detta är ett teoretiserande resonemang). När jag kommer hem har jag ofta ingen ork att vara social. Det tredje rummet har försvunnit. I den mån jag har ett regelbundet tredje rum (på vardagarna) idag så är det på tåget och det är banne mig det som räddar mig! Här har jag lärt känna S och H och har återknutit kontakt som tidigare tappats med K dödskallekvinnan (hon kallas så på grund av de metal-band hon lyssnar på och inspirireras stilmässigt av. Hon är teolog, f.ö.) och jurist-A. Så människan kanske alltid ser till att skapa en tredje plats?

Men det är klart att det får konsekvenser för hur våra städer ser ut: kan ett kvartersfik bära sig eller blir det ICA Maxi för hela slanten? Är det del av en naturlig utveckling eller något som vi måste försöka hitta alternativ till? Och hur mår vi? Fler och fler reser långa sträckor till sina arbeten. Samtidigt har vi kraven på oss att ha en intressant fritid, hänga med i samhällsfrågor, engagera oss i samhällslivet, ha ett stort socialt kontaktnät och ett välstädat hem. Och mitt i alltihop ska vi trettinåntings klämma in ungar också!

Det hade kanske varit bättre om Urban Sprawl hade varit ett band som spelat nåt gitarrbaserat...(säger kvinnan som annars är allt annat än utvecklingsfientlig)

PS! Detta var bloggpost nr. 100!!!

Ska bege mig till tåget om några minuter. Hoppas det går i tid idag. Långt stopp igår: en resa som skulle ha tagit 40 minuter tog nästan 1,5 timmar. Det blir ju lite besvärligt när man har möten och annat att passa. Tack, S, för att du räddade tågresan med din fullständigt vansinniga reseledarstory från Egypten!

Puh, ledig dag. Äntligen. Efter gårdagen var det välbehövligt.

Dagen började med att jag tog tidiga tåget. Brevid mig satte sig en kvinna som under hela tågresan nyste och hostade och snörvlade rakt ut totalt utan hämningar. Jag har skrivit om denna företeelse förr och vad jag tycker om det. Mitt emot mig satt S och eftersom hon vet att jag har lätt bacillskräck dök hon ner bakom Svenskan eftersom hon hade svårt att hålla sig för skratt när jag (trött och konfliktundvikande som jag kände mig i går morse) började pressa mig mer och mer mot tågfönstret tills jag såg ut som en Picasso-tavla i ansiktet. Mot slutet av tågresan kan hon liksom inte hålla sig länre utan börjar med hög röst tala om fågelinfluensan och med vilken hastighet den kommer att sprida sig på uppsalapendeln när den väl når våra breddgrader. Hostartjejen fattar inte vinken utan trumpetar glatt ut både det ena och det andra. Jag faller åt sidan med ett rosslande....

Det finns en allvarligare sida av detta och det är att min bror opererat bort en tumör i hjärnan och ligger på neuro-IVA. Jag ska gå och hälsa på honom idag när jag är ledig och om jag blir dyngförkyld kan jag inte gå in där på avdelninen utan får lämpa videokassetten med American Psycho i dörren.

Hur som helst så blev det jätteströmavbrott på jobbet också. Satt sedan med andan i halsen och hoppades på att det inte blivit knas med någon av våra tre servrar. Elspikar kan ställa till med en hel del när allt väl slås på igen. Satt där i kolmörkret på bibblan med en ficklampa i munnen och ringde Axiell. Morrade en del om vilken bananrepublik detta börjar bli. Kollegorna som är vana vid såna utfall garvade åt mig. Hrmpf!

Ja, det blev en lång dags färd mot natt....

I morse var det trångt som en sardinburk på uppsalapendeln. Ett inställt tåg innebar att ett tåg som var kortare än vanligt skulle bära passagerarna från två tåg (dessutom ropade konduktören ut att trängseln också berodde på att de fått betydlugt fler tågpendelare från Uppsala beroende på TRÄNGSELSKATTEN!). Trångt och varmt. En ung man fick svimningsattack. Jag fick givetvis stå hela vägen. Egyptologen hanterade sin smörgås och sitt te som den värsta cocktailminglare i trängseln. (Tack till dig, S, förresten för att du som vanligt räddade min tågresa).

När jag kom ned i t-banan så var trängseln nästan lika påträngande. En bra bit till i sardinburk, således.

Säga vad man vill, men man får ju ialla fall knö. Tätt, tätt med vilt främmande människor. En frottörs våta dröm och den bacillmedvetnes mardröm. Det hostas och snörvlas och nyses och harklas från halsens djupaste vrår. Och du kommer inte undan. Och bang! På aftonbladet.se finns en artikel som handlar om just detta: att folk som åker kollektivtrafik i högre utsträckning än andra drabbas av förkylningar och andra infektionssjudomar! Dessutom har det nu blivit ännu värre: sedan man införde trängselskatt har det kommit fler pendlare vilket innebär fler bacilller och ovana pendlare med mindre motståndskraft. Eftersom jag är så oresonligt mot trängselskatt drar jag genast slutsatsen att detta kommer att öka sjukskrivningarna vilket betalas av enskilda, arbetsgivare och skattebetalare! Trängselskatten förebådar alltså apokalypsen! Det var väl en saklig, väl underbyggd och balanserad argumentation, eller hur? ;)

Det finns dock något vi kan göra så att vi slipper dras ned som viljelösa plankton i förkylningsträsket:

Iaktta en god handhygien!

Det här är inget skoj, faktiskt. Tvätta händerna med tvål och vatten så fort du kommer hem/till jobbet! Om du undviker att pilla dig i munnen eller vidröra andra slemhinnor innan du tvättat händerna så klarar du dig från mycket. Tvätta alltid händerna innan du intar föda. Så enkelt är det faktiskt. Och detta är inget jag kokat ihop själv: dessa tips kommer från mig närstående legitimerad sjukvårdspersonal!

Jahapp. Så var det dags. En rejäl köldknäpp och tågkaoset på Uppsalapendeln var ett faktum. Det tog mig drygt två och en halv timme att ta mig till jobbet i morse (mot normala 1 och 20). 8.10-tåget ställdes in. Till detta skall läggas att 8.00-tåget inte går eftersom det är julhelg. Så när 8.40-tåget slutligen gick (med försening) skulle detta lilla tågset bära alla de som a) normalt åker 8.00 b) alla de som skulle ha åkt 8.10 samt c) alla de som skulle åka 8.40 från början. Eftersom jag börjar lära mig the drill nu så såg jag och den supertrevliga egyptologen S till att hålla oss framme. Vi stod ute i smällkalla kylan och väntade in pendeln från Stockholm och armbågade oss lite lagom. Därför fick vi åtminstone sitta i sardinburken.

Det är konstigt: vi kan åka till månen (åtminstone enligt de flesta) och transplantera organ, men vi kan inte fixa ett tåg som klarar den kyla vi alla vet inträffar i Sverige varje år.

Å andra isdan finns det alltid något överrumplande naturfenomen att skylla på, som förstaklassåkande (hrmpf! Jo, jag är avundsjuk!) gamla studiekamraten K mycket riktigt påpekade: På vintern är det kylan som stoppar tågen, på hösten alla löven och på sommaren solkurvor. Vad det var på våren kom vi inte riktigt på, men nåt måste det ju vara eftersom det blir förseningar även då.

Men betalt kan de ta. Och konkurrens vill de inte utsätta sig för på en av sina mest lönsamma sträckor.

Nej, nu har jag kverulerat färdigt för idag.

OK. Ni har säkert också stört er på de där (äldre) grannarna som sätter upp ilskna och/eller beskäftiga lappar i tvättstugan (om ludd i tumlaren, rinnande sköljmedelsflaskor på manglar och strykbrädor osv). De där lapparna har stört mig oerhört även om jag efter att jag passerad trettiostrecket fått mer och mer förståelse för dem. Jag har till och med nickat instämmande och tänkt "ha, där fick äckelgrannarna" ibland. Ändå trodde jag att steget var långt till en egen tvättstugelapp. Men här kommer en.

Jag reser varje dag med pendeltåget Uppsala-Stockholm. Alla som pendlat en längre tid vet att kulturen blir rätt speciell på en sådan här sträcka. Ibland börjar folk betrakta tågkupén som sitt eget privata sovrum, kök, vardagsrum eller i värsta fall badrum. (Mitt värsta exempel på det sistnämnda är kvinnan som parkerade sig på sätet brevid min före detta kollega C. och började rengöra truten med tandtråd så frukostresterna yrde i luften).

Jag har länge önskat mig en uppsalapendelns Magdalena Ribbing. Eftersom Magdalena R. ni inte pendlar så får ni hålla till godo med min tvättstugelista:

1. Tåget är inte en förlängning av Ditt badrum. Tandtråden går bort!
2. Mobilsignaler: ha om möjligt mobilen på ljudlöst med vibration så slipper vi galna grodan, östgösten (det ringer, dö), nokiatune och alla de andra klockan 06.40 på morgonen och denna kakfoni av mobilsignaler när alla frugor och makar ringer 17.10 om en liter mjölk och en limpa. Kan du inte ha den på ljudlöst: ha den iberedskap i handen så du slipper leta i jackor och väskor en halvtimme innan du svarar. Lyssnar du på musik - då ska du definitivt köra ljudlöst/vibrationsmodellen så att du faktiskt uppfattar att din telefon ringer, ringer och ringer.
3. Ska du prata i mobiltelefon: tänk på röstläget och tänk på vad du säger! Jag har genom åren hört saker jag aboslut inte skall höra om bland annat: vårdnadstvist, jobbig patient (läkare emellan), anställningsförfarande, nykärt par som har snudd på telefonsex, skitsnack om namngivna kollegor, ett antal äktamakargurgel och så vidare. Nej, Nej, Nej!
4. Tåget är inte en förlängning av ditt kök. Jag åker hem sent ibland och brukar också äta på tåget. Men tänk på att det finns gränser! Lukt är no, no. Gott med burgare, va? Men stanken av din McD-påse är inte så härlig för oss övriga. Har också haft svårt att smälta damen som riggade upp sin frukost på 7-tåget och sörplade gröt och mjölk ur platsburk.... Smörgåsar och frukt och andra luktlösa saker utan äckelutseende (den som är trött är kräsmagad) är ett bra val.
5. Förkylda kan vi alla vara. Det är inte så trevligt på allmänna kommunikationsmedel med bergänsad ventilation, men ibland måste man till jobbet ändå. Tänk på att ta med näsdukar! Eller hämta på de tågtoaletter som faktiskt finns på svenska tåg. Det är bättre att snyta sig än att snörvla under en hel, 40-minuters tågresa. Det låter ganska äckligt, faktiskt.
6. Hångel är no, no. Om du inte är fjorton och den andra kontrahenten också är det. Annars inte oavsett ålders- och könsmässig konstellation. Här refererar jag till punkten tåget är inte en förlängning av ditt sovrum.
7. Prata med den som sitter brevid är ok. Men det finns gränser 7 på morgonen. Se ovan om mobiltelefoni. Tåget är inte en förlängning av ditt vardagsrum.
8. När du tar på dig överrocken eller tar ned grejor från hatthyllan: se till att du inte knockar någon. Detta har särskilt medelålders herrar svårt med, har jag märkt. Skärpning!

Ja, det finns massor. Men nu börjar jag känna mig tjatig. Men ni kanske har fler punkter till tvättstugelappen?